Tunika

Den här är till mig! Blir alltid så sugen att sy tunikor/klänningar till mig när jag tittar in hos Rino. Hon har sytt jättemycket fina klänningar och tunikor bland annat efter det här mönstret så när jag insåg att jag faktiskt hade just den tidningen med det mönstret hemma så var jag tvungen att sy en till mig.

Vanligtvis brukar jag inte gilla stormönstrat till mig själv och ska jag vara helt ärlig så var jag osäker på om jag skulle gilla tunikan när den blev färdig eller om det skulle kännas ”för mycket”. Men när jag provade den så blev jag bara glad! Den sitter bra, den är tunn och härlig i tyget och den passar så bra! (Den hänger inte så jättebra på Diana dock) Var också osäker på om jag hade gjort rätt som valde ett avvikande tyg till besparingarna men jag kom att gilla det med!

Det var inte heller så svårt att sy den, jag var lite rädd för sprundet då jag aldrig sytt på det vist förut men det funkade på första försöket. Tyget är dock så mjukt och tunt att det blev bubbligt när jag sprättade upp knapphålen men det kan jag inte göra något åt nu. Syr jag i så här tunt tyg igen ska jag stryka på vliseline på baksidan för att undvika att det händer igen.

Sprundet har knappar och knapphål men jag får tunikan över huvudet så för att hålla spetsen på plats sydde jag helt sonika en söm rakt över sprundet i toppen så det går inte att öppna nu. Då blev det mycket snyggare form på sprundet.

Material:
Blommigt tyg är ett påslakan som jag fyndat på loppis, tror det var ca 3 kr eller så för hela lakanet! Rutigt tyg från mamma, knappar från min mormor. Snedslån är det enda förutom tråden som är ny och den har jag köpt hos Bibbi.

Mönster:
Tunika med sprund, Allt Om Handarbete nr 3/2009 (tror jag). Strl 40 utan ändringar. Måttschemat sa att jag skulle ha 42 men då jag oftast köper kläder i 38/40 så kändes 42 orimligt stort. Jag hade nog kunnat på i 38 också men den här sitter löst och skönt utan att se för stor ut.

+++
Att modellen sitter så bra och verkligen är så fin som jag hade hoppats. Har jag tiden kommer det att bli fler! Och nog funkar tygkombon även här?!? Inte lilka klockren som i tunikan till I men nog ger det ett schysst avbrott i det blommiga.

—
Nej jag är faktiskt riktigt nöjd. Det var bara roligt att sy till mig själv den här gången, lite lyxigt kändes det faktiskt!